,

Hej alla alsklingar dar hemma!

Vi har det bra, vi befinner oss i Kambodja, Siem Reap. Vi kom hit igar morse med lao airline planet, det var stabilt bygge pa det planet och det tackar vi for!

Har i Kambodja ar det supervarmt, solen skiner och alla ar glada! Tina har dock jatte ont i magen som hon haft i ett par dagar, vill inte alls ga over..

Har i Siem Reap ar det ganska mycket fattigdom, sjukt ihardiga forsaljare och tiggare, jobbigt och hemskt att saga nej men.. Igar akte vi ut pa en battur dar vi fick se "The floating village", den flytande staden, dar bor alla pa vattnet pa flottar i sma kojjor. Vi var aven lovade att fa se krokodiler men inte en enda krokodil sa langt ogat kunde na men ormar ormar ormar fick vi se. Stora langa, tjocka ormar. Usch, dom ville vi inte ha nagot att gora med sa vi gick tillbaka ner i baten igen. Var tanke var att Tina skulle forsoka overvinna sin ormradsla och halla den men da var ormen... Puff, borta!

Tillbaka pa baten och ner i sjon igen, det var en av asiens storsta sotvattenssjo. Harlig battur men det basta av allt var nog tuk/tuken fram och tillbaka. Man akte igenom den fattigare delen av Siem Reap och tro mig nar jag sager att det var fattigt, det var det verkligen men upplevelse att se.

Kvallen bjod pa gatukok och underbar marknad med lite shopping, glass och fotmassage!

8 imorse kom vi fram till de beromda templen i Ankorwat, for er som inte vet kan ni googla pa ancorwat, enorma tempel som byggdes for over 900 ar sedan till aran av gudarna. Man kan valja mellan olika rutter, 3dagar, 1dag, stora eller lilla. Vi valde den lilla rutten pa en dag. Och tacka for det, vi gjorde ett utmarkt val. Det var verkligen jattehaftigt att se ancorwat med egna ogon. Enorma tempel, sjukt vackert, verkligen, men vi kande redan efter forsta templet att vi blev verkligen mattad. Det ar jatte mycket turister dar, japaner overallt du tittar, du vander dig bara om sa har du en japan i ryggen, vi kande ocksa att det var lite trakigt att kabodjanerna holl pa att "renovera om". Avstangt lite har och var med grona skynken sov verkligen forstorde kanslan. Renoveringen kanske behovdes for pa manga stallen har stenar och tak rasat samman men fortfarande en liten besvikelse... Tiggarna var inte heller jatteroligt!

Sedan tog vi tuk/tuken till War Museum. Nar vi kom fram mottes Julia av en jattespindel som krop fram under toaletten nar hon satt dar, den var grymt stor. Vi fick en personlig guide vilket verkligen var nodvandigt, annars hade vi trippat runt dar och inte fattat nagonting. Var guide var agare av stallet, kunde jatte bra engelska men saknade en arm. Han var sjalv en av offren for landminorna som ar, var, placerade over Kambodja. Han berattade mycket om kriget som startade 1970 och slutade 1999, dvs ungefar 12 ar sedan. Frukansvard historia han berattade for oss om kriget och om hans egen historia om hur han forlorade sina foraldrar och sin arm, men inte var han bitter, han bad varje dag for att han var glad att han levde. Ytan dar utemuseumet var, ar for cirka 12 ar sedan slagfaltet, basstationen av kriget. Allt ar sparat, gamla vapen, bilar, FINGRAR, minor m.m. Nar kriget var over hittade dom flera hundratals doda manniskor som dom har begravt under marken. Ingen Kabodjan ar dar under kvallstid for dom ar radd for dom andliga spokerna. 

Detta var helt klart en upplevelse, ocksa roligt att ta del av var varldshistoria. 

Ikvall trippar var fard vidare mot Sihanokkville, nu ar vi redo for lite sol och bad! Pussar och kramar sa hors vi snart. Da ska vi aven fixa en biluppdatering, kamerabatteriet tog slut sist sa det blev bara nagra bilder.

Johanna, Tina och Julia