,

Hej alla dar hemma!
Nu var det lange sedan vi uppdaterat oss har pa bloggen. Just nu sitter vi pa ett internet cafe i Laos, Vang Viene som vi alldeles nyss har anlant till. Dagarna som gatt. Ja, hur ska vi borja. Vi tar bussresan i punktform for den var katastrofal.

1. Forseningar med transporten till busstationen. Alldeles for manga manniskor i en alldeles for liten minivan.
2. Vi hinner knappt ut genom dorrarna da borjar hetsen, in i nasta buss och snabbt skulle det ga.
3. Vietnameserna pa bussen pratar bara vietnamesiska och eftersom vi inte forstar dom och dom inte forstar oss blir vi arga och skriker pa varandra.
4. Det ar bara vi 3 pa bussen. (??????)
5. Hinner aka i 10 minuter innan vi blir stoppade av polisen. Dar stod vi stilla i cirka 40 minuter (????). Upprorda vietnameser av nagon okand anledning. Och observera eftersom INGEN kunde ett ord engelska fick vi forbli ovetande.
6. Pa 2 timmar gjorde vi cirka 100 stopp dar salladshuvuden, andra vietnameser och andra saker lastades ut. Sedan efter allt jobb for dom, da tog dom en valforkant paus och satte sig och kakade.
7. Pa natten vaknade samtliga tjejer upp, mitt ute i ingenstans, nagonstans utanfor Hanoi i varldens dodaste skrackby. Vi trodde tiden var kommen for koncentrationslagret.
8. Morgonstund har guld i mun. Dags att stampla ut sig fran Vietnam och stampla in sig och fixa visum till Laos. Vi befinner oss just nu pa ett jakligt hogt berg, det finns ingenting.
9. Jo efftersom vi har haft nog med problem i Hanoi och borjan pa bussresan sa skulle detta inte bli battre. Innan vi akte fran Hanoi hade vi gang pa gang fragat om vad visumet kostade. 15-20$. Fine. Vi hade det, ganska exakt med tanke pa att vi skulle byta valuta. Det kostade dubbelt.
10. Dar star vi, mitt i ingenstans, utcheckade fran Vietnam och har inte rad att komma in i Laos. Ingen pratar engela. VAFAN GOR VI? Kaos alltsa. Fan vad drygt. Vi gar runt och fragar om nagon kan prata engelska, ingen reagerar, ingen bryr sig. Vi far jobba sa jakla hart med att pa nagot satt forsoka kommunicera med handerna men det gar verkligen inte. Ingen fattar.
11. Efter lang tid slutar det med att busschaffisen som var otroligt less pa att vanta betalade at oss.

Ja.. Allt var bara kaos, 28 timmar i en buss ar ingen hojdare. Men nu var vi antligen inne i Laos. Bara 8 timmar kvar. Helt bankrutta och ingen mat sedan torsdagmorgon blev man nagot less. Vietnameserna som var sa sura och grina i borjan kom sedan och bjod pa en pase clementiner och kex. Clementiner, vatten och kex, super!!

Nar vi har kommit in en bit i Laos ar det bara berg och dal som galler. Landskapet ar helt jakla otroligt vackert, det ar soligt och ja... helt jakla underbart! Langst vagarna kunde man se lokalbefolkningen som bor i sma byar. Det ar verkligen hyddor dom bor i i bambu. Det ar verkligen ofattbart haftigt. Det ar sa langt bort ifran var livsstil och manniskorna har ar sa odmjuka och ingen bitterhet alls i kroppen. Har finns ingen stress. Helt underbart.

Luang Prabang ar en jattefin stad. Var tanke var att stanna bara en dag men vi stannade 3. Supermysig kvallsmarknad och massa god gatuhornsmat. Vid marknaden i en liten grand fanns det sa sjukt manga gatukok med mat och andra delikatesser. Vi kopte en tallrik och lastade hur mycket man ville for 7.50 svenska kronor. Mums i magen! Vi har aven besokt vattenfallet dom har i Luang Prabang, traktigt nog ar det sjukt mycket turister dar men eftersom vi hade med oss Mike the Spike som besokt vattenfallet 4 ganger visade han oss en liten hemlig gangpassage genom djungeln till ett vattenfall dar det bara var vi. Vackert!

Luang Prabang tog sitt slut och nu sitter vi har i Vang Viene och ska for forsta gangen i vara liv, imorgon tuba genom floden, och for er som inte vet vad tubing ar, googla pa Vang Viene, tubing. Hall hart ihatten tjejer, eller gummiringen, nu blire att aka av!

Har kommer en bilduppdatering, bara fran Tinas kamera, Johanna glomde sin sladd uppe pa guesthouset sa hennes kommer upp en annan dag. Pussar och kramar fran alla oss!